Syntetiskt bränsle skulle rädda förbränningsmotorn — siffrorna säger raka motsatsen
Syntetiska bränslen lovar att hålla bensinbilarna vid liv efter 2035. Tills du tittar på siffrorna — och drömmen rasar.
Syntetiska bränslen säljs som en räddningsplanka för förbränningsmotorn efter 2035. Det låter underbart — tills man tittar på siffrorna. Och siffrorna känner ingen nåd.
Produktionen av e-fuel börjar med förnybar el. Först tillverkar elektrolys vätgas. Sedan fångas CO2 från luften och syntetiseras med vätgasen till flytande bränsle. En lång kedja i flera steg — och varje steg äter sin del av energin. När bränslet når tanken finns bara cirka 40 % av den ursprungliga elen kvar.
Och härifrån blir det värre. En förbränningsmotor omvandlar bara ungefär en tredjedel av bränslets energi till faktisk rörelse. Resten försvinner som värme — ut i luften, ut i intet. Resultatet? Bilen utnyttjar omkring 15 % av den förnybara el som allt började med. Åttiofem procent — förlorade på vägen.
Vad betyder det i praktiken? För att köra 100 km på syntetiskt bränsle måste man briänna ungefär 150 kWh ren el. En modern elbil klarar samma sträcka på 15–20 kWh. Nästan tio gånger så mycket — ett gap som ingen förbättring av förbränningsmotorn kan täppa till.
Priset är den andra smällen. Experter uppskattar det framtida literpriset för e-fuel till 4–6 euro. En full 50-literstank kostar 200–300 euro. Beredd att betala så mycket för en helgtur?
Var hör då syntetiskt bränsle egentligen hemma? Där batterierna fortfarande inte når: motorsport, samlarsupersportbilar, flyg, sjöfart. Där extrem energitäthet krävs eller där elektrifiering helt enkelt inte går tekniskt. För vardagsbilen ser e-fuel ut som lyx utan framtid.