Elbilarnas ökande popularitet ställer nya krav: hur undersöker man drivbatteriet på ett säkert sätt efter en olycka? TÜV Verband har nu tagit fram en vägledning för experter och besiktningsmän. Orsaken är att ett batteri som ser helt ut på ytan inte garanterar att bilen är ofarlig.

Robin Zalwert, TÜV:s representant för hållbar mobilitet, säger rakt ut att ett skadat drivbatteri efter en olycka kan orsaka bränder, elstötar eller utsläpp av giftiga kemikalier. Han betonar att batteriet måste inspekteras systematiskt för att avslöja även dolda, inre skador.

Den stora utmaningen är de inre skadorna. Efter en smäll kan batteriet drabbas av kortslutningar, cellskador eller termisk instabilitet. Problemet är att symptomen inte alltid märks direkt. En bil kan stå till synes oskadd efter en olycka, för att sedan börja överhettas eller till och med fatta eld långt senare. Därför räcker det inte med en enkel okulärbesiktning. Istället krävs specialiserade metoder som isolationsmätning, värmekamerainspektion och analys av fordonsdata.

Den här typen av diagnostik visar om batteriet har inre överhettning, elektriska fel eller mekaniska skador. TÜV lyfter också fram vikten av korrekt hantering och transport av skadade elbilar – riskerna är inte begränsade till fordonsägaren. Även räddningstjänst, bärgare och verkstadspersonal kan drabbas. Samtidigt behöver ett skadat batteri inte alltid bytas i sin helhet. Ofta är det betydligt billigare att reparera enskilda moduler, konstaterar TÜV.

Vilken metod som är lämpligast styrs av skadans art, batteriets State of Health (SoH) och bilens marknadsvärde vid tillfället. I många fall är reparation både billigare och snällare mot miljön än att byta hela batteriet, påpekar Zalwert.

Tillverkningen av litiumjonbatterier är både resurskrävande och ger upphov till stora koldioxidutsläpp. Genom att förlänga batteriets livslängd eller återanvända det i andra tillämpningar kan man avlasta råvarutillgången och minska avfallsmängden. En krockad elbil kan inte bedömas enbart på karossens skador; den dyrbaraste och farligaste komponenten kan verka oförarglig – ända tills den granskas av en expert.