Frankrike vill släppa in riktiga självkörande bilar på vägarna redan 2027 — men inte förrän Tesla bevisar att Autopilot faktiskt kan följa lagen. Transportminister Philippe Tabarot vägrade godkänna FSD i dess nuvarande form och angav rakt på sak två skäl: systemet överskrider hastighetsgränsen, och det tappar greppet om förarens uppmärksamhet just där det är farligast — i staden.
Ministerns exempel låter som en färdigskriven fortkörningsbot: 70 km/h där gränsen är 50. Det är ingen enstaka miss, utan systemets egen logik — en överskridning på 40 % när den omgivande trafiken rör sig i den takten. Och det stannar inte där: enligt Tabarot kan avvikelsen i vissa fall nå upp till 50 % — helt utan någon kommando från föraren. Franska myndigheter har ännu inte lagt fram en offentlig teknisk rapport med villkoren för dessa tester.
Den andra invändningen gäller förarens uppmärksamhet. Filbyten, korsningar, rondeller — precis där ett misstag kostar som mest, försvagas kontrollen. Och det är just här namnets verkliga paradox blir synlig. "Full Self-Driving" låter som ett löfte om total autonomi, men i Europa handlar det officiellt om FSD Supervised — ett förarstödssystem på nivå 2. Ratt och pedaler kan uppträda som i en självkörande bil, men det juridiska ansvaret ligger fortfarande helt hos människan, som inte har råd att ta blicken från vägen ens en sekund.
Den här vändningen kom inte från ingenstans. Den 10 april 2026 blev den nederländska tillsynsmyndigheten RDW den första i Europa att godkänna FSD Supervised, efter mer än ett och ett halvt års tester. Litauen, Estland, Danmark och Belgien följde samma väg. Frankrike hade helt enkelt kunnat ansluta sig till den listan. Det gjorde man inte — i stället för att acceptera ett annat lands beslut rakt av inledde man en egen utvärdering.
Ärendet är långt ifrån avslutat. Ministeriet fortsätter samtalen med Tesla, Nederländerna och andra länder, och till hösten samlar man aktörerna inom den franska branschen för autonom körning vid samma bord. Härifrån avgörs FSD:s öde i Frankrike inte av löften om tidsplaner, utan av två mätbara kriterier: om systemet slutar överskrida hastighetsgränsen, och om det verkligen kan bevisa att det håller kvar förarens uppmärksamhet.
